Skrev lite, apropå livekulturen och Corona:
När Coronaviruset nyligen härjade som mest i Kina, beslutade regeringen att förbjuda ett mobilspel om pandemier. ”Plague inc”, heter det, och går ut på att spelaren ska skapa en organism i syfte att slå ut mänskligheten.
Då vet de inte vad katarsis är.
För oss som går mycket på teater är det själva poängen: att rena (eller rensa) oss genom att se andra genomlida en tragedi, ett begrepp som introducerades under antiken, av Aristoteles (tänkt ”Oidpus” som dödar sin far och sedan gifter sig med sin mor, ”Medea” som dödar sina egna barn o s v).
Att kollektivt bearbeta existentiella frågor bortom förnuft och vetenskapliga bevis är just kulturens själva essens.
Vem vill exempelvis inte se ”Determinism” på Dramaten just nu? Själv hade jag också gärna sett en teater sätta upp Kristina Lugns pjäs ”När det utbröt panik i det kollektiva omedvetna”, om Harald och Lillemor som lever isolerade och endast möter omvärlden genom medias upphöjda klichéer. Ja, om inte annat bara för den oförglömliga titeln.
Nu har Sveriges Regering beslutat att förbjuda alla evenemang som samlar fler än 500 besökare. Det är sannolikt en högst nödvändig åtgärd. Jag ifrågasätter den inte på något sätt – tvärtom. Men konstaterar som många andra det senaste dygnet att den förstås slår hårt mot så kallad Livekultur. Det vill säga, den kultur och underhållning som vi upplever gemensamt i ett rum.
Detta samtidigt som en vetenskaplig studie (nåväl, kan väl tas med en nypa salt) nyligen visade att våra hjärtan slår i takt när vi ser en teaterpjäs tillsammans.
Teatern behövs mer än någonsin!
Ingen Kommentarer