”Få teatergenrer kan beröra så starkt som monologen. Kanske har det med det intima formatet att göra, att publiken kommer så nära, nästan uppgår i vad skådespelaren på scenen berättar.
Några av mina starkaste upplevelser har i varje fall varit just enmansföreställningar. En av dem är ”Sufflören”, Andreas T Olssons starka Dramatendebut 2013. Här fanns ett absolut gehör och en närvaro som han nu tar med sig in även i Niklas Rådströms nyskrivna och lyriska text, men denna gång i en betydligt mer lågmäld form. Borta är det frustande teatrala.
Så är det också en uppsättning som handlar om något så högtidligt som meningen med livet, bland annat i relation till valar. Valar som symbol för det ofattbara mörker vi alla famlar i, men också som en påminnelse om att storleken inte spelar någon roll: Vi dör ändå alla på slutet, liksom många av de klassiska pjäsernas rollfigurer …”
Ingen Kommentarer