Artiklar

Varför fortsätter teatern att nära manliga genier?

sydsvenskan

Bildtext: Skådespelaren Marall Nasiri påpekade i måndags att det finns många fina dokument men att det som sker bakom scenen är en annan sak.Bild: Janerik Henriksson/TT

I måndags arrangerade ABF och Orionteatern ett panelsamtal om sexuella trakasserier. Passande nog i scenografin till ”Hålet”, Mattias Franssons uppsättning om ett slags inomjordingar som lever precis under oss, i hemliga gångar.

För nej, hotet kommer inte alltid från yttre rymden, utan finns snarare i det som ska vara vår trygghetszon. Som en arbetsplats. Det är just i denna slutna sfär som sexuella närmanden ofta äger rum. Lite så där bara, vid kaffemaskinen. Inom teater och film verkar det vara extra vanligt att se kvinnliga medarbetare som kaffeflickor.

Under måndagens panelsamtal framkom många vittnesmål om hur män inom teatern utnyttjar sin makt och ställning i en fragil frilansvärld där alla hänger löst.

Men vad beror då det osunda klimatet på? Och varför har ingenting hänt sedan 2010, när Ekot gjorde sin uppmärksammade enkätundersökning bland Teaterförbundets medlemmar? En undersökning som visade på att varannan kvinnlig skådespelare inom teater och film har blivit sexuellt trakasserad någon gång. Varför hände heller inget efter att ett gäng musikalartister 2015 drog igång uppropet Våra historier (varahistorier.se), med vittnesmål om en sexistisk underhållningsvärld där en arbetsgivare kan säga ”Mer fitta, jag vill ha mer fitta” när han ville ha mer energi på scenen. Och varför blir en tidigare elev på Teaterhögskolan i Malmö misstrodd när han vittnar om att en lärare på skolan utsatt honom för återkommande sexuella inviter …..

Läs hela artikeln i Sydsvenskan >>

 

Du kanske också gillar

Ingen Kommentarer

Lämna ett svar